Korv... ett godtagbart plåster på såret?

Är vi rädda för känslor? Gör en känsla, rädsla i synnerhet, oss så stressade att vi på många sätt skyr känslor generellt? Alltför glada kan provocera, sorg kan bli avskräckande, ilska kännas hotfullt.

Jag jobbar regelbundet med arga, frustrerade, rädda, oroliga, nervösa, traumatiserade, ångestladdade hundar. Deras känslouttryck är oftast fullt naturliga i relation till vad som hänt dem.

Inte alltför sällan har dock problemet förvärrats genom att hundens medmänniska försökt tysta utloppet. Försökt, oftast i all välmening; lugna, trösta, dämpa eller få bukt med utflödet hunden har behov av. Men får vi inte avtrubbade hundar då? Istället för hälsosamt känslomässiga.

Det går att tillåta utlopp, det går att bekräfta en hunds känslor utan att förstärka dom. Det finns en stor skillnad på medkänsla och medlidande. En rädd/arg hund gynnas inte av någons medlidande, ett självpåtagna lidande. Det kan lätt komma att kännas som deras ansvar. Vanligtvis förstärks deras egen rädslan när en flockmedlemm anammar den. Medkänsla däremot, att känna för någon annan, gror ur empati, och därur kan viljan att hjälpa blomstra. 

Jag önskar människor kunde möta en rädd hund, med samma typ av medkänsla vi möter en förkyld kollega. Inte föringande, inte medlidande utan tillåtande och med en förståelse utan att övertolka.

Hundar med utfallsproblematik, som uppvisar ilska mot andra hundar försöker man avleda som bäst, bestraffa som värst. En morrning, en hund med spänt kroppsspråk försöker man avväpna, genom att ge hunden ett annat, förhoppningsvis konkurrenskraftigt intryck, vanligtvis godis. Syftet är att trigga ett annat sinne. Skapa en annan känsla och fresta fram ett starkare behov än behovet att utryck sin frustration med morr, skall, lufthugg.

Många kritiska tänkare drar nu slutsatsen att frustrationen, det spända kroppsspråket kanske rentav belönas och på så sätt förstärks, gynnar hunden och riskeras därmed att upprepas. Ja i bästa fall kanske just det händer. I värsta fall, vilket bekymrar mig skarpt, så visar man hunden att utlopp för känslor inte är okey.

Vi lär hundar att hålla energi, vi kräver att hunden knyter näven i fickan (om de haft någon). Vad händer med energin då? Jag tror att den omvandlas till något farligare än vad den tidigare var. Något irrationellt, något okontrollerbart.

Drar man istället fram den där godbiten exakt när hunden, avspänt ser ett kommande hundmöte, då kanske man lyckas vända känslan istället för att be hunden lagra den. Det är syftet, att vända känslan, det är bra. Men lyckas man inte med detta, vilket inte är så lätt alla gånger, då det kan handla om bråkdelar av en sekund, så alstras frustration. En frustration som någon gång, någonstans och eventuellt mot någon... kommer att komma ut.

Jag tror inte jag behöver förklara att arga ägare får arga hundar, att hundar som fostras med hårda händer får hårda tänder... men jag säger det ändå i fall att. Men att locka, pocka, avleda är inte heller en bra lösning kan jag tycka. För ärligt talat, har man lagrad ångest efter att exempelvis ha erfarit en hundattack, så är inte korv ett plåster på såret.

Det är ofta svårare än då. Bob Bailey sa en gång: "you have to study the emotion and behaviour of the entire individual before you try to change it". Jag kan bara hålla med, och tillägga "the reason" dvs. orsaken. Orsaken bakom känslan, beteendet och hjälpa hunden läka där. Dra ut roten, klipp inte bara ner blasten.

Så snälla, alla, om ni hör talas om en hund som mår dåligt, eller har du en egen hund som mår dåligt… rekommender eller boka tid hos en hundpsykolog, problemhundskonsult, problembeteendeutredare… ja kärt barn har många namn. Men ring inte en hundtränare. Hundtränare, hundinstruktörer, hundcoacher m.m. är strålande bra på inlärningspsykologi hos hund, men inte nödvändigtvis hundpsykologi…  dom tränar hundar, hundpsykologer rehabiliterar hundar.

Vi jobbar inom samma bransch, vi har mycket gemensamt men det är två helt skilda yrken.
Respektera hunden och dens komplexitet. Något annat tycker jag är att utsätta någon för onödligt lidande, och det har vi en lagparagraf om.

Peace!
/Carro Hellgren
hundtränare, hundinstruktör och problemhundskonsult 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln