Sluta söka metod, börja identifiera känsla

Det finns säkert lika många hundträningsmetoder som det finns hundtränare. På gott och ont kanske. Vissa kallar andras metoder hårda, medan andra kallar vissas metoder mjuka. Men är de för hårda, eller för mjuka, är min följdfråga? Och i sådana fall, hur blir dem det?

Köttbulleregn vs. ryck och ryt... helt enkelt.

Individanpassad träning
Jag har individanpassad hundträning i ryggraden eller i ryggsäcken, kanske både och när jag känner efter. Det är egentligen något jag tror alla balanserade människor bär med sig. Ja varse sig du alltid kunnat eller via erfarenhet lärt dig träna hund. Har du nog anpassat din pedagogik, använt olika delar av dina kunskaper inom inlärningspsykologin, beroende på eleven framför dig.  För alla lär vi olika!

Skippa metoder, se till känslan
Men trots det, så är hundtränare uppdelade och ofta oense, kring hur hunden lär. Det förvånar mig inte, då man försöker enas om en objektiv bild av något subjektivt. Det som däremot förvånar mig, är varför vi inte helt skippar tänket kring metoder. Struntar i träningsprinciper i sin helhet och sätter istället luppen över det som är väsentligt; vilken känsla orsakar vad? Vi kan väll lägga fokus på tränaren och inte metoden, och i synnerhet den känsla tränaren tar med sig in i sin träning, i ett specifikt moment, in i en belönings- eller korrigeringssituation.

Spotlight på hela budskapet
Vad lägger man för känsla bakom ett "sitt", "nej", "bra", "inte hälsa", "fy", "varsågod"? Hur värderar man en korrekt utförd inkallning, kontra ett väl utfört hundmöte (med en hund som tidigare gjort utfall)? Glädjes man åt det ena, pustar man ut över det andra. Är man stolt och nöjd över sin träningsframgång i ena fallet och tar man resultatet med en klackspark i det andra fallet, för "så bör man uppföra sig".  Sätt en spotlight på dina egna känslor kring träning av hunden, blir du osäker, irriterad, känner dig liten, stor, trygg eller förvirrad. Allt i ovanstående paragraf, alstrar känslor. Känslor som i sin tur alstrar energier, som i sin tur... påverkar kroppsspråk, tonläge, attityd, feromoner etc. Ovanstående vill förtydliga: hunden kommer märka det! och påverkas av det, lära sig av det.

Förståelse för hela hundens uppfattning
I direkt påverkan; vad skapar din träning/kommunikation för känslor hos din hund? Dina kommandon, ditt kroppspråk, dina träningsredskap, dina tankar och förväntningar. Vad noterar du för emotionella reaktioner i din hund? Hundar är inte oskrivna blad vi kan fylla med svävande noter som gör att de spelar vår favoritmelodi på automatik. Symfonin som blir vår vardag bör vi dirigera tillsammans. Hundar har tidigare erfarenheter, farhågor så väl som förväntningar. De har preferenser så väl som motstånd. Bli medveten om hur just din hund ser på saken? Ett barskt och ilskt nej kanske gör mer ont för en individ, än ett ryck i kopplet för en annan. En dominant kroppshållning kanske är mer lättförståelig och anses som rakare kommunikation för en hundindivid. Medan samma dominanta kroppshållning kanske triggar en annan hunds erfarenhet av att bli slängd i marken, en handling ur frustration och hysteriskt vanvett.  Effekten av de olika förhållningssätten ger då väldigt olika emotionella avtryck i hundarna. 

Konkreta exempel
Några konkreta exempel på hur din känsla i ditt ”nej”/”bra” formar resultatet. Du och din hund får ett möte på promenaden, en man med en stor svart hund kommer att passera på samma trottoar. Din hund väljer att hålla sig vid din sida denna gång. Du berömmer: "bra", med en nervös, eller lättad känsla bakom. Detta kan förtälja en sanning om en farhåga hundföraren haft. En farhåga som inte besannats i och med hundens lyckasamma agerande som i sin tur utlöste rättkommandot "bra". Ett sådant "bra" kan oroa mer än betrygga. 

Du tränar din hund, du lägger märke till ett annat ekipage på samma appellplan. En förare och hund din tidigare varit rädd för. Du kallar in och hunden vänder upp mot dig och möts då av ett gällt, pipig, kvittrande "brrrra". Detta kan verka kontraproduktivt i en för hunden oroväckande situation. Där en lugn, stabil och säker hundförare i beredskap önskas från hundens sida, inte en uppspelt.

I en annan situation springer hunden efter en katt och hamnar ute på en trafikerad väg. Du ryar i ett hotfullt "nej". Effekten blir att du hämma initiativtagandet hos hunden och ökar hundens vilja att ta sig ifrån dig. Kaos! Men missuppfatta mig inte här, jag är inte emot ordet nej. För samtidigt kan ett lugnt och sansat "nej" inlärt så att hunden uppmärksammar sin förares direktiv vara väldigt användbart. Ett sådant "nej" kan leda till ett allvar, ett för stunden viktigt sätt att samspela.

Aversiva metoder kontra här och nu känslan
Jag tycker inte vi ska använda aversiva metoder baserade på våld, hot om våld eller liknande. Varför, för att det riskerar att orsaka lidande, inte obehag för stunden, utan lidande. Och helt enkelt, för att vi vet och kan bättre än så.  Men jag tycker samtidigt inte vi ska hålla oss själva i ett känslomässigt strypkoppel. Vare sig i relation till våra medmänniskor eller till våra hundar. I ett naturligt samspel med hunden hör hela känsloregistret hemma. Det är okey att vara arg, det är okey att vara ledsen, besviken. Det är dock stor skillnad att projicera känslor vilt omkring sig. Känslor som kanske inte hör hemma här och nu. Känslor som ansamlat sig, eller känslor du erhållit i relation till någon/något annat. Dessa utlopp blir märkliga ev. skrämmande för hunden. Om du väljer korrigeringsträning, korrigera inte ur ilska. Är du arg på din hund, var arg i relation till här och nu. Inte i relation till de fem tidigare utfallen i koppel då du valda att knyta näven i fickan. En strategi som används framgångsrikt inom bombtillverkning.

Dock verkar att lägga sin rädsla, ilska på någon annan vara självförstärkande, man blir av med sitt. I vilket fall för stunden. Men med tiden, när önskade resultat inte nås. Eller när efterlängtade relationer uteblir, då blir vi motiverade att söka inåt. Hitta orsaken till varför vi stöter bort, skapar avstånd. Andra människor kan flytta på sig, sluta ringa, göra slut... men hunden sitter ofta fast i ett snöre.

Du kan göra dig medveten om du återger icke hemmahörande känslor, på din hund. För de kommer missgynna era träningsresultat. Vårt dopamin- och serotoninberoende belöningscentra förtäljer den historien. Vidare kommer det sabotera din relation till hunden. Fnurror på relationstråden är svåra att lösa upp.

Den viktiga skillnaden
Det är en stor skillnad att dumpa sin ilska på någon, eller att poängtera sitt ogillande. Vi kan säga ord vi låtit hunden förknippa med missnöje. Vi kan gå emot hunden med en uppblåst kroppshållning demonstrativt helt utan aggression. Och VIKTIGAST av allt, släppa det. När hunden visar minsta tendens till att möta dig i det. Genom att direkt slappna av, vända bort, sluta fred. Ge sedan ett alternativ, för att inte orsaka stagnerad energi. Så hunden kan ta som utväg, om den inte önskar fortskrida in i konflikt. "Nej" (gå inte in på grannens tomt) passera bredvid mig här på trottoaren istället, tycker jag är en bra lösning.
Än bättre, kan jag hålla mig helt ren från ett nej. Genom operant inlärning, lära hunden att åsynen av grannens tomt - en blick på mig - följa min dirigering bort = belöning. Helt utan tillsägelse. Denna kedja går bra för vissa hundägare – för vissa hundar. Andra är inte sådana, inte så lyhörda, inte så försiktiga, utan lär sig bättre av mer tydlighet. Inte mer hot, aggression eller illvilja, tydlighet.

Vad är snällt?!
Jag träffar många rädda, ångestfyllda hundar i mitt arbete som hundpsykolog. Vissa saknar direktiv, tydlighet, en stabil ledare de kan följa, ramas in av och omfamnas av likväl. Ofta erbjuds mer av det sistnämnda än de tidigare. Många tränar med avledande, lockande, hellre i strikt riggade situationer och än i verkliga, där de mister kontroll. En del undviker att rama in, vet inte hur. Andra skyr fobiskt alla former av konfliktsituation eller avstår tillrättavisande. Ofta för att de är för "snälla". Detta skapar kaos för en hund, ett flockdjur, vi tvingar leva i vår värld, i vårt samhälle. Att inte visa vägen, att inte guida på ett för hunden förståeligt sätt, är inte snällt. Hundar behöver vår hjälp och alla hundar behöver den hjälpen på olika sätt.
Jag tycker björnen Baloo säger det bäst: ”en björntjänst gör ju ingen glad”.

Ett ödmjukt startskott
Så låt detta läsande bli ditt startskott på att rannsaka dig själv, med ödmjukhet! Med förståelse för människans natur. Med förlåtelse om det inte blivit som du menat, skuld och skam hör inte hemma här. Bli bara medveten om hur du funkar, så du med bästa förutsättningar kan förmedla och leda som du önskar.

Må väl :)   njut av vårsolen och varandra.
Peace! /Carro
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

  • frida » Back to basic:  ”Hej Carro! Vilken sort vom og hundemat ger du dina fyrbeningar? Har förstått at..”

  • Ylva » Rädda! rädda hundar:  ”Hej. Min hund har blivit skrämd av lösspringande hundar flera ggr. nu blir hon h..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln