Rädda! rädda hundar

Jag vill inte... Jag vill inte...

Detta ett försvarstal i pränt på ett plank. Ett försvarstal med syfte att förklara rädsla hos hund. Ett plank rädda hundar kan ställa sig bakom. Tills alla ser och alla förstår.

Du kanske hade en plan, en vision när du skaffade hund. Sen hände något eller någon, som förändrade allt. Ett hundslagsmål, en nyårsafton, en burdus och berusad granne, en klämd svans i en bildörr... Vad som helst kan hända, ingen behöver stå i direkt skuld när en hund blir med rädsla. Jag skriver ”blir med rädsla”... för jag menar inte när en hund blir rädd. För hundar, precis som vi kan bli rädda. Men då utan att få bestående men. Andra händelser sårar, ger psykiska ärr som är svåra att sudda ut enbart genom att låta tid passera. Det är dessa rädda hundar, jag talar om.


Rastypiskt...?!
Vissa raser är predisponerade att vara ljud-, underlag-, signalkänsliga. Det kan då finnas en genetisk komponent. Men det är inte rastypiskt att vara rädd. Vissa valpar lär sig tidigt av sina föräldrar (hund så väl som human) att hålla ett vaksamt öga på omvärlden. Inlärd rädsla. Föräldrardjur/ägare projicerar sina egna farhågor som kan bli valpens verklighet innan den själv gjort sig en uppfattning om sin verklighet. Men vissa kavata, trygga hundar... blir ändock med rädsla. För saker händer. Livet händer. Ibland till fördel för en utvecklingsprocess, ibland till nackdel. En nackdel som blir en bromskloss i hundens livsutveckling.


Medlidande, medkänsla
Jag tror det blir en nackdel främst när rädslan går osedd, oförstådd. Och då menar jag inte att vi ska ömka osäkra individer och på så vis visa vårt inkännande av deras oro. Dela någons rädsla så halverar du den... eller fördubblar är min tro. Medlidanden och medkänsla, två skilda ting. Välj ditt förhållningssätt väl. Med detta sagt är min poäng inte att ignorera rädda hundar, eller hundars rädsle respons. Nej se den, visa din medkänsla, och gör sedan något åt saken. Jag menar att vi ska se och acceptera "min hund är rädd" för att sedan stabilt hitta motivation, vad kan vi göra åt saken. Saken är rädslan, inte hunden. 

Så hur vet man om man har en rädd hund? Ofta är det uppenbart. Men inte alltid.
Nedan följer några indikationer...


Rädda hundar kan generellt verka:
- svåra att nå
(knyter inte an, ointresserade av nya bekantskaper)
- väldigt fästa vid sin ägare
- ofokuserad, disträ
(hunden lägger fokus på att hantera sina farhågor, att gå fot är då helt irrelevant)
- ointresserade
(svår att få igång i lek, vill inte tugga ben etc.)
- kuvad
- ovilliga, motstridiga
(ex. vill inte hälsa på andra hundar, vill inte gå in i bilen, vill inte borstas, vill inte trä på sig kopplet, vill inte bli klappad, vill inte ligga nära)


Några andra beteenderesponser på rädsla:
- ovilja att ta en viss runda på promenaden
- nervösa överlag
- slicka sig på tassarna
- bakåtdragen öronställning på promenad
- vaksamhet, går och kikar sig bakom ryggen
- skakningar, darrning
- depression, apati
- gäspar mycket (ej i nyvaket, trött tillstånd)
- skakar sig mycket, sträcker sig ofta
- dissociation
(hunden fastnar med blicken och låser sig "försvinner" utan märkbar måltavla för sitt fokus)
- kissmarkerar inne/ute
- lägger sig hellre i boll än utsträckt
- lägger sig hellre under bord, i hörnor
- undviker rädsleutlösaren
(människor, cyklar, möra tunnlar, paraplyer...ja vad hunden är rädd för)


Långvarig rädsla kan orsaka:
- håravfall
- aptitlöshet
- muskelspännigar vanligt i käkar, övre magparti, bogar, nacke, rygg
- magproblem, lös i magen är vanligt
- brist på spårämnen trots välbalanserad kost
- oregelbundna eller komplexa löp
- trötthet
- eller svårt att komma till ro/sömnlöshet (vankande på natten, lättväckt)
- sänk immunförsvar, sjukdom p.g.a det

samtliga ovanstående punkter är även klassiska signaler på smärta, men behöver alltså inte vara det


Introverta eller utåtagerande
Ovanstående punkter är klassiska tecken på rädsla. Lite mer passiva responser, introverta förhållningssätt till känslan. Men det finns likväl rädsledrivna hundar som är utåtagerande. Offensiva istället för defensiva. Ofta högnergihundar i övrigt, men inte alltid.
Att rädslan är en vanlig botten i aggressionen har ni som följer bloggen redan tagit del av. Ja ilska grundas inte helt sällan i rädsla att förlora något, kanske kontroll. Så om du har en hund som kastar sig ut i kopplets längd och hugger i luften, så kan det vara så att den vågar göra just det när du håller i. Om någon annan höll i kopplet kanske mer klassiska rädslereaktioner skulle uppvisa sig. Är du då orsaken...?! Läs vidare.


Ilska blir rädsla, därmed tystnad - problem solved?!  I think not!
Tidigare i veckan besökte jag ett gäng hundentusiaster. Jag var inbjuden som gästtränare på deras gemensamma hundpromenad. där stötte vi på det ovannämnda fenomenet. En ägare berättade om sin hund, som gjorde ilska utfall på promenaden. Ägaren var medveten om att en osäkerhet hos hunden låg till grund. Och mycket riktigt, när jag tog i kopplet (jag tränade inte hunden aktivt, bara gick) och tog ett riggat möte, går hunden som ett larv-kroppshållning, svansen mellan benen, kikandes på mötet.

Det kanske såg effektivt ut det jag "gjorde". För hunden gjorde ju inga utfall. Den passerade tyst. Problembeteendet var puts väck! Eller?! Problemet, eller motorn bakom problemet: rädslan hade bara antagit en annan form, motiverat till ett annat utlopp. En annan känsla släpptes fram bakom ilskan och försvaret. I mina ögon och resten av gänget, så var inte problemet löst, hunden var bara tyst. Att tysta (medvetet eller omedvetet) är inte att lösa ett problem, det omriktar problemet. I detta fall handlade det inte om att jag kuvade hunden till tystnad, eller att jag påverkande det till skiftet. Det handlade helt enkelt om att hunden inte kände mig. Den sanna känslan kom fram för modet att agera offensivt satt i gemenskap med matte, tryggheten i den relationen. Att visa sin rädsla, kom i samspel med mig. 
Tackar hund och ägare för förtroendet! Det var ett mycket bra exempel på något väldigt viktigt. En del "hundtränare" får hundträning att se så enkelt ut. Men vad sker egentligen, håll koll på det. Gärna när ni tittar på tv, inget program nämnt ;)


Beteende terapi eller rehabilitering?!
Att vara rädd är inget personlighetsdrag, inget förhållningssätt. Det är en känsla. Den kan väckas av yttre stimuli (en dundrande lastbil som far förbi) . Eller tappa ur en inre källa av uppdämd rädsla (en dundrande lastbil som åker förbi som triggar känslor från en föregången olycka hunden erfarit). Det senare sitter djupare och kräver rehabilitering till skillnad från beteende terapi. Observera att inget av de kräver hundträning i forma av nyinlärning!


Repetera spindlar är snälla...
Du med spindelfobi... gå nu ut och träna bort den. Repetera spindlar är snälla 10 ggr så kan du komma in och få din söndagsmiddag. Check! Inte så värst hållbart...
Rädsla är ett komplext system, som vi bör se på ur ett fysiologiska så väl som psykologiskt perspektiv. Man kan lätt, med god intention men med fel redskap, förvärra rädsla. En ämnad desensibiliseringsträning kan lätt bli "flooding" i fel händer. Om då hunden lär sig att "nu ska husse/matte hjälpa mig övervinna min rädsla" och hunden under träningen blir än räddare. Då får vi tyvärr en fnurra på relationstråden.


Jag önskar jag hade kunnat vigt ett par tusen ord till att svara på frågan "hur ska jag göra?". Enkelt berättat hur man tränar bort rädslor. Men jag kan inte det, jag vet inte hur. För hur man gör, när, och i vilken grad och ordning. Beror på. På hunden, på rädslan, på dig, på orsaken...

Det enda jag kan säga är att ni som känner igen era hundar i texten ovan. Kontakta mig gärna, var än i landet ni bor. Så kan jag slussa er vidare till gedigen hjälp, i form av likasinnade kollegor.


PEACE! and love /Carro Hellgren

http://bloggkartan.se/registrera/1160/aaseda

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

  • frida » Back to basic:  ”Hej Carro! Vilken sort vom og hundemat ger du dina fyrbeningar? Har förstått at..”

  • Ylva » Rädda! rädda hundar:  ”Hej. Min hund har blivit skrämd av lösspringande hundar flera ggr. nu blir hon h..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln