Våga vara hare...

Nej nu jäklar...! Nej nu jäklar...!

"Nej nu jäääklar!" & "Shit pomes frites!" har ofrivilligt blivit två kommandon i min flock. Kommandon på helt utflippad lek. Sådan där lek som jag nästan bara vågar engagera mig i när ingen tvåbent ser på. En lek där jag likt en 5 åring ger mig hän. Blir hund, hare, gubben i lådan och en liten mask.  Låt mig förklara...


Hitler med halsduk i brallan
Hundar leker hela livet. De vetenskapliga förklaringarna bakom detta påstående (hela neoteni-konceptet) redogjorde Kerstin Malm för mig för många år sedan. Eva Bodfäldt blåste liv i  lekens eld i min hundträning, i ungefär i samma veva. Hon lockade mig till att totalt ge mig hän leken. Då med Bosse (jycken i loggan). Jag minns hur jag likt John Cleese (i Hitler imitation) stolpade över appellplan med min halsduk instoppad i byxlinningen. Bosse efter i jaktfrenesi. Han fällde mig, och där trodde jag det hela var över. Att jag var godkänd på momenten. Men då garvar Eva fram ett: lek lek! och ja vad gör man, man leker. Plötsligt kände jag mig som det barn jag en gång var. Som barn tumlade jag runt med den jämngamla brukschäfern Junior. Vi lekte mycket och på  lika villkor. Herre och hund konceptet var inget för oss. Vi var polare. Var han vid min sida jämnt? Ja visst!


Vart tog den vägen...
Leken hade jag dock tappat på vägen till vuxenlivet. I mognaden hade jag förlorat mitt omogna flamsiga jag. Hundträning hade blivit allvar. Det märktes, på mig och hundarna. Jag hade omedvetet saknat den där leken någon enormt. Ett allvar i livet hade tagit över. Ett allvar jag inte längre behövde ha så nära. När jag garvande gick av den där appellplan var prestationsekipaget som förbytt. En lyrisk och mindre allvarsam hund följdes av en ytterst oallvarlig och flämtande matte. Flera gånger under veckorna som följde råkade jag kalla Bosse för Junior. En lite tråd var spunnen mellan det förflutna och nutid. En tråd jag är ytterst rädd om idag.   


Golum och ringen
Med det sagt, önskar jag er alla liknande upplevelser. Upplevelser som belyser lekens relevans i samspelet med hund. Upplevelser ni kan skaffa er själv. I ert vardagsrum, på tomten, ja var ni vill. Spänn en busig blick i hunden, och sen... "NU JÄKLAR!" och kasta dig ner i en lekinvit, hitta ett föremål, bete dig som du är Golum och funnit ringen. Vad händer med hunden din? Läs av, anpassa ditt kroppsspråk. Bjud in till interaktion. Ge och ta. Vikten av leken blir lika självklar som att gosa, promenera, utfodra.


Vilja att vara till lags... inget rastypisk särdrag
Att leka, busa, skoja och driva med din hund, är som fogmassa för relationen. Att våga ge och ta, utan prestige. Att flippa ut är nyttigt! Det behöver inte bara ske i kombination med träning. Utan helt spontant, utan krav. Lyckas du får din hund att "garva" ett par gånger i veckan. Ja då kommer träningsresultaten på automatik stegra. "Vilja att vara till lags" - inget rastypiska särdrag, inget domesticeringsprocessen gav oss på köpet. Nej, något vi skapar, tillsammans. Gå in med hela hjärtat, smyg på hunden, jaga den, brottas, nagga i framben...går det överstyr, pip till och hunden din kommer avvakta, i väntan på vidare lekinvit från dig. Väv in passivitet som kriterie för hunden. Låt hundens lugn bli ett startskott på ny lek. På så vis får en eventuellt övertänd hund hjälp att finna balans i ert flams.

Kärleksfull attack
Våga vara haren! Låt dig bli jagad, dragen i och hoppad på. När jag jagat, puttat, buffat och morrat på mina hundar under leken. Allt är tillåtet i lek ;) Då är jag noga med att även bjussa på motsatsen. Jag illtjuter "Shiiiit pommes frites!" och flyr. Jag spelar rädd och flyger upp på en stubbe tjuter. Springer vidar, drar åt mig armar och ben och låter hundarna jaga mig lite till. För att sedan låtsas ramlar och ta emot den kärleksfulla attacken som väntar. Detta gör under för vår relation, ledarskapet om du önskar kalla det så. Det ger absolut inte motsatt effekt som en del tror. So knock yourself out! Din hund kommer älska dig än mer för det :)


Peace!/Carro
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

  • frida » Back to basic:  ”Hej Carro! Vilken sort vom og hundemat ger du dina fyrbeningar? Har förstått at..”

  • Ylva » Rädda! rädda hundar:  ”Hej. Min hund har blivit skrämd av lösspringande hundar flera ggr. nu blir hon h..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln