Peta inte i maten, för fan!

Låt maten tysta matten...eller hussen Låt maten tysta matten...eller hussen

Ni sätter er vid bordet, du och din familj. Söndagsmiddagen är serverad och alla har tagit för sig. Ni hugger hungrigt in. Helt plötsligt häver sig din man/pappa/pojkvän över bordet och norpar din kycklingklubba. När du förbryllat och irriterat kontrar med "Vad gör du?" Snäser han tillbaka samtidigt som han börjar gräva runt med näven i ditt käk. När din irritation ökar, ja då tar din tallrik och går iväg med den. Där sitter du. Detta sker inte bara denna söndag, utan dag in och dag ut. Säg nu att du inte är du, utan ett barn, inte mer än 3 år gammal.
Eller vänta, en valp och inte mer än
3 månader gammal skulle det vara.


 

Positivt träningsresultat eller likgiltighet?!
Vad blir resultatet då mån tro? Först irritation, en åsikt kanske yttras som direkt trycks ner. Med tiden följer eventuellt likgiltighet, upfuckad självkänsla, sunkig relation, ätstörningar, rädsla, aggression, omriktad aggression, stress - dvs. farlig hund. Ja ve och fasa om hunden utåtagerar, för då har den bara inte gett sig än?! Blir resultatet däremot likgiltighet, ja då har en triumferande framgång nåtts. Eller inte! Ovanstående argument slänger sig vissa med. Dessa vissa anser jag ansvarslösa.

Detta med att kunna ta matskålen ifrån hunden, ha händerna i matskålen medan hunden äter etc. ja helt klart en förlegad och idag motbevisad hypotes om hur man "botar" resursaggression. Egentligen skapar det just resursaggression. Eller...?! Ni kanske inte håller med, för det funkade ju på min hund snurrar kanske i någons huvud. Ja det beror på ens definition av funka. För beroende på hur envis ägaren är kan träningen resulterar i uppgivenhet, noll reaktion. En "tolerans" har etablerats... eller en likgiltighet. Hur vill du att dina flockmedlemmar ska känna omkring dig? Det påverkar hunden i helhet, inte bara i situationen.

Bespara era hundar, valpar detta tokeri. Har ni inte problem med resursaggression försök inte (av rädsla) vaccinera er hund mot detta. Utan hantera din egen rädsla, den är ditt problem, inte din hund. Har du en hund med resursaggression, ring en utbildad hundpsykolog. Som arbetar orsakslösande! The way to go.


Hylla vår gemensamma resa genom tiden
Att kontrollera resurser livsviktiga för överlevnad för att i gengäld få kontroll, är något djurhållare gjort i åratal. Men ur hundens perspektiv har vi, med vi menar jag människor och hundar, kommit längre än så i vår relation. Människor borde i dagens moderna tid förstå att vår relation sedan ca 17 000 år tillbaka inte är baserat på något så primalt.

Hundar har ingen dold agenda, de sitter inte och väntar på att få döda oss när vi sover. De klättrar inte i rang och de är inte dominanta alfadjur vi behöver fasa. De är bara hundar, våra symbiospolare från urtiden. Vi behöver inte sätta upp dem på rad och låta dem invänta en given signal för att få tillgång till sitt foder för att vi ska bibehålla vårt "ledarskap". Vi kan göra så om det roar oss, eller om vi anser det viktigt at någon annan anledning ex. säkerhet vid utfodring av flera hundar (som i och för sig inte behöver äta uppradade - matro i ära). Men inte i syfte att hålla dem i led. Läs "Fuck chain of commands"  eller "Lets make it simple" för mer om just ledarskap, rang och dominans.


Grrr = folkmord, eller inte...
Lika lite behöver vi få panik om de uttrycker sig. En morrning är ett uttryck. Inget vi utan inväntat domslut direkt ska straffa. Grrrrrr! betyder inte, jag har kommit ur led, jag klättrar i rang, jag kommer döda dig och dina likasinnade när ni inte ser på. Grrrr! betyder ofta, jag är osäker, ge mig utrymme, jag vill vara ifred.
 

Harmoniskt bordsskick Harmoniskt bordsskick

Så åter till bordsskicket. Och på tal om urminnestider. Urhundar och övriga flocklevande jägare äter ihop! Deras middagsbord är likt vårt avlångt, kanske en rådjurslängd. Även de oskrivna reglerna är snarlika. Vi glor inte på varandras mat alltför länge, vi håller våra fingrar på vår tallrik, vi frågar om lov innan man hugger in på någons rester, vi torkar oss om munnen etc. Bryts reglerna säger någon till. Reagerar mer eller mindre subtilt beroende på person.


Du har inga rättigheter
Detsamma gäller hundar. Vad vi gör när vi trycker ner näven i hundens/valpens matskål och inväntar noll reaktion är att vi förmedlar: "Du har inga rättigheter." Av rädsla för vårt domesticerade rovdjur tror några än i dag att dessa metoder behövs. För andra är det en självklarhet att det är teorier baserade på just rädsla och främst okunskap, eller förlegad "kunskap"... låt mig för tydlighetens skull kalla det bullshit.
 

Låt mig äta ifred tack. Låt mig äta ifred tack.
Fradga spottande vovvar
Nu hoppas jag någon tänker: "Den där tösabiten hon har då aldrig stått där med 45 kgs schäfer som spottar fradga när käftarna slår ihop av ilska. För då måste man ju sätta ner foten!" Johohohoruuuu! det har jag minsann visst det, så det så.  Både en egen omplaceringshund, samt i tjänst... massa tokmånga gånger! Och efter utredning och träning har jag en förträfflig framgångsstatistik på aggression. Har jag någonsin blivit biten i dessa lägen? (ja vissa transatlanter till hundtränare blir ju det, typ i tv när de försöker träna bort "matförsvar") Nähähäääru! det har jag inte blivit. Varför...? Så enkelt att jag nästan trillar av stolen. Här kommer det (faaannnfaaarrrr!!!!): för att jag inte är rädd för rädsla. Jag förstår orsaken bakom morret, försvaret av maten. Osäkerhet, rädsla. En morrning är ett kommunikativt läte. That´s it!
  • Varför morrar hunden? Den önskar ett ökat avstånd mellan sig och personen som konkurrerar om maten.
  • Varför önskar den det? För det finns ingen tillit i denna situation. Hunden är osäker.
  • Varför är hunden osäker? Den kanske helt enkelt inte vill bli av med sin mat.
  • Hur vänder vi den känslan? Vi låter den vara ifred. För att med tiden och ökad tillit, ge den mer mat! när den äter.

SAY WHAT?!?!? Personen med den galna schäfern storknar säkert lite. Ska tösabiten  ge besten mat när den beter sig som hajen i filmen... Hajen. Javisst surru! På ett kick vänder ofta matvaktande om orsaken är just avsaknaden av tillit i situationen. Vi häver hundens farhåga genom att inte besanna den, utan genom att totalt motbevisa den.

Simple as that...! Ja i många fall. Inte alla (för alla fall bör utredas innan åtgärder tas). Men vet ni vad, istället för att snacka åtgärdande. Förebygg. Peta inte i maten, för fan! ...och please.


PEACE OUT! / Carro

p.s. att kunna ta saker ifrån hunden, handlar om inlärning av ett "loss" kommando, inte matvaktande. Ett kommando av vikt för hundens säkerhet. Men inget som bör trasslas ihop med ovanstående. 


http://intressant.se/intressant
 

Kommentera gärna:

Du kanske också vill läsa...

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

  • frida » Back to basic:  ”Hej Carro! Vilken sort vom og hundemat ger du dina fyrbeningar? Har förstått at..”

  • Ylva » Rädda! rädda hundar:  ”Hej. Min hund har blivit skrämd av lösspringande hundar flera ggr. nu blir hon h..”

Bloggarkiv