Älskade, älskade valp

Älskade älskade valp, helt nykläckt storögd och full av fnatt. Och i andra ändan av snöret en  engagerad och dedikerad medmänniska. Någon som gör allt för att förstå, vägleda och visa dig vägen. Med tiden kommer ni likt vildvin vid en pergola tvinnas samman till ett.

 

Jag har precis avslutat en valpkurs. Just dessa kurser är strössel för mig, toppingen på yrket. Helt ärligt, helst av allt vill jag bara stagediva ner i valpskaran och gosa tills jag får andnöd. Men jag säger istället "Hej och välkommna bla bla bla...." Men ibland och i smyg (tror jag) gosar jag ner mig i ett valpöra och suger åt mig lite puppyperfume. Lite oproffsig får man väll vara?!

Pälskling på hjärtat
Jag måste börja med att bocka och buga djupt för alla valpägare som involverat sig i sin pälskling med hela hjärtat. Jag blir alltid lika berörd av att få ta del av det.

Det är inte lätt att vara valpägare, att ha det totala ansvaret för någons välmående och utveckling. Någon som dessutom är av helt annan art, talar ett annat språk och har andra behov än en själv. Många tankar snurrar ofta och många frågor behöver ställas. Så valpkurs, det är bra grejer det! Syftet är ju att du som valpägare ska få svar på dina frågor, få träffa likasinnade och få vistas i en pedagogisk miljö för dig och din hund. Lär dig hur du lär valpen. För en intensiv period med mycket inlärning i fokus är vad som stundar, under och efter kursen.

2 kontra 200 frågor
Men det går snabbt, hur man än gör, helt plötsligt är kursen slut. Som instruktör står man där och vinkar av valpskaran och deras medpassagerare. Och man vet att detta gäng kommer det gå bra för, för de är så medvetna, nyfikna, frågande och sökande. De frågor de inte ställt kommer de återkomma med. Valpen däremot, har oftast bara två frågor till sin nya medmänniska. Kan jag lita på dig? Kommer du beskydda mig? Är de besvarade och lite livserfarenhet bevisat svaren, ja tjoflöjt då kör vi! För därefter kan de tryggt be sina alldeles egna tvåbeningar kliva på den bergodalbanefärd de smugit ner i bakfickan hos uppfödaren.   
 


Det går alltid att lära en gammal hund sitta!
Så som valpägare, lägg inte dunder krut på varje litet vardagslydnadsmoment. Det går att ta igen det som inte hinns med. Lägg krutet på er relation! Den grundas nu. Den relationstråd ni nu spinner, den kan hålla livet ut om ni ger den kvalitet den är värd.

Förrutom relationen, eller i och med relationen... så finns det vissa andra saker som är av stor vikt att få med under den viktiga valptiden. För avsaknaden av dem kan ge men.
Nu följer några vanliga valpmissar:

- För lite miljöträning. Det kan resultera i lättstressade, otrygga, rädda hundar. Så dra ut på miljöträningsturné lite då och då. Små pass i utspridda skurar är bäst. Sitt och glo ihop, besök en buskur, käka kex utanför Konsum, kika på bussar och åk tåg m.m.

- För lite/mycket socialisering. Att inte träffa andra djur/hundar alls brukar skapa osäkra hundar med språkförbistringar. Men att alltid ränna i hundrastgården och låta valpen leka tills den stupar, det är inte bra det heller. Men ett säkert kort om man vill toppa hundens stressnivåer dagligen, effekten av det tar hunden med sig in i livet. Så i detta underbara mellanmjölksland: lagom är bäst.

- Felaktig socialisering. I all välmening kanske man vill låta valpen hälsa på och leka med allt och alla. Men välj valpens vänner. Sunda, harmoniska och balanserade vänner, för det skapar trygga språksäkra valpar. Låt inte en "surtant" till hund fostra din valp. Du ska fostra din valp, andra hundar ska ge den ett socialt utlopp. Men se upp, folk vars hundar du avstår att låta din valp leka med, de kan bli skit sura. Men vet du vad, orsaken till det är ju inte ditt fel. Ha din valps bästa i fokus och strunta i skitsura människor. 

- För mycket ansvar. Ibland behöver du ta över hand om en situation som är för svår för din valp att hantera. Några exempel: Att vakta tomten själv som 12 veckors valp... kan vara en tung börda att bära. Eller att vara väktaren som möter besökare i dörren, dvs. väljer vilka som får komma in/ej. Kan bli för mycket för vissa. Så se till att du öpppnar dörren och släpper in och att valpen därefter får hälsa. Låt ex. inte valpen vara ensam ute, var med och beröm noteringsbeteende och belöna i lyan, bryt därmed utåtagerande. Ibland kan det vara så enkelt som att korta ett koppel. Få valpar klarar av att stå stilla på promenaden med förbipasserande i full koppellängd. Korta ner, ställ dig framför och belöna bakom dig när valpen är kvar där. Det är ett ansvarstagande och en omtanke om din hund.

- Lek! Nu är hunden din som lekfullast. Under den viktiga leken grundar ni er relation, lär ni er varandras språk. Missa för guds skull inte det fantastiska med valpleken och dess effekter. Busa loss, slå runt och låt dig själv bli barn igen. Mer flams och trams åt folket! Men med det sagt, inget du behöver engagera dig i officiellt. Bakom stängda dörrar leker nämligen de mest sammanbitna, tittut med små små hundar. Det är okey. Det är dock inte okey att inte leka med sin hund, det är en skyldighet. SKK och djurskyddslagen har bara glömt sätta det i tryck.

- För valpen är beskydd en oerhört viktig byggsten i er relation. Tidigt kan du visa valpen att jag tar möten på promenaden, det är efter mitt frikommando vi eventuellt hälsar på folk så väl som hund. Jag kollar av gatan innan vi går ut, jag sätter ut en hand och stoppar folk/hund som tänker använda dig som en leksak. Våga vara obekväm gentemot allmänheten! "Fåååår jag klappa?" Fundera på vad ditt svar bör vara, med tanke på din valps ork, önskan, var inte bara besökare/passerande till lags. Hund/folk som beter sig rent olämpligt, ställ dig framför din valp och säg åt den olämpliga på skarpen. Ta dig och din valp ifrån situationen. Tidig erfarenhet av hotfulla, hårdhänta människor/hundar sätter djupa spår. Erfarenheter av liknande karaktär, senare i hundens liv, får sällan samma konsekvenser, då positiva erfarenheter väger upp. Så ta hand om din valp, vårda den. Det har du igen i en trygg vuxen hund. Som därmed kan råka råka ut för puckon till folk och hundar (livet), utan att fördärvas.

- Bra käk! fel utfodras en valp kan den växa för snabbt, eller urlakas vid växtspurter. Vare sig det ena eller det andra är bra och kan ge bestående men. Så rätt käk och i rätt mängd. Valpar ska inte var feta eller ha svullna bukar. Inte heller ska ryggkotor och revben sticka ut (rasskillnader finns dock, en vinthund och en labbe - helt olika mallar).


Så är du valpägare eller står du inför det. Gå en bra! valpkurs, jag ser det lite som vaccin mot problembeteenden. En dålig valpkurs kan däremot skapa just problembeteenden. Så välj din instruktör väl! När du gjort det: ta tillfället i akt att ställa alla dina frågor, värdera svaren, hör med ytterligare med erfarenhet/utbildning inom ämnet (se upp för självutnämda experter kontra erkänt sakkunniga).
Och glöm inte att dagligen besvara din valps två frågor... 


Peace out!
/Carro

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

  • frida » Back to basic:  ”Hej Carro! Vilken sort vom og hundemat ger du dina fyrbeningar? Har förstått at..”

  • Ylva » Rädda! rädda hundar:  ”Hej. Min hund har blivit skrämd av lösspringande hundar flera ggr. nu blir hon h..”

Bloggarkiv