Vill du ha en rak höger eller?!

Jag sitter och kollar av morgonens mail. Ett av dem får mig att dra mungiporna mot öronen. Det är en hundägare som ställer en fråga. Så enkel, så oerhört klok! Frågan gäller hennes hundflock och en situation där en av hundarna morrat åt en annan och nafsat till. Frågan hon ställer är; varför? Jag ler för hjärtat sjunger av frågan. Jag anser att man inte blir vis av att ställa sådana frågor, utan att man redan vis om man ställer dem. För man söker en djupare mening, bortom den förklaringen som är ens enda och egen.

Hundägare inspirerar alltid mig. Idag var det denna hundägare som fick det att klia in fingertopparna. Ni vet sånt där 80-tals pop- och knastergodis? Så känns det i mina fingrar när jag stöter på ett ämne jag vill skriva om. För ur frågor som dessa föds kunskap. Motsatsen, okunskap är en stor orsak till hundars aggression. Har vi lite rädsla och övermod med i bilden ja då är resultatet snarare ett faktum. Nu syftar jag på människans okunskap, rädsla och övermod, inte hundens.


MISSA INTE BUDSKAPET P.G.A. TYPSNITTET
Detta inlägg kommer handla om hundar missbedömda aggression. Om signaler vissa tolkar som symptom på aggression. När det snarare handlar om hundars signalsystem vid irritation och ilska. Ett signalsystem innefattande ragg, morrning, visning av tänder, lufthugg m.m. Kommunikation vid frustration. Signalerna är bara meddelanden i syfte att förvarna.

Men dessa uttryck verkar skrämma somliga av oss. Så pass att vi till varje pris vill stävja istället för att ta in budskapet. Inte som hundägaren ovan, vars första reaktion inte var att ifrågasätta beteendet, utan att ställa sig en fråga om beteendet. Låt er inte skrämmas av textens typsnitt, läs och ta in budskapet.

 

Exempel:
  • Hunden som morrar vid sin skål, kanske vill förmedla: jag är rädd att du ska ta min mat.
  • Hunden som visar tänder vid kloklippning, kanske vill förmedla: jag är orolig för att det ska göra ont
  • Hunden som gör utfall mot andra hundar på promenaden, kanske vill förmedla: jag är osäker på om den hunden kommer kunna göra mig illa


Lösningens fokus på ovastående exempel är då:

  • Skapa en trygg situation kring mat
  • Skapa en tillit kring kroppshantering och vård/skötsel
  • Skapa en trygghet och tillit kring andra hundar i koppel

- ingenstans löser vi problemen ovan genom att tysta uttrycket.
 

Jag ber er att göra som hundägaren. Jag ber er att inte slå bort ett oroväckande beteende, utan ta in det, lyssna. Både inifrån och ut och utifrån och in. Vad fanken menar jag med det? Läs vidare:
 

Vad händer i luften emellan er? I relation till andra triggas vårt innersta. Det är lärorikt. Vad händer i luften emellan er? I relation till andra triggas vårt innersta. Det är lärorikt.


Inifrån och ut
1) Vad händer i dig om din/en hund morrar åt dig eller någon annan? Vilka känslor blossar upp, varför? Känner du igen din reaktion, varför har du det perspektivet nära till hands?

2) På vilket sätt vill du hantera det som sker med hunden? Och varför? Har du belägg för din metod eller agerar du ur frustration. Adressera då din frustration.


Utifrån och in
3) Varför morrar din hund? Är den rädd, orolig, arg, har ont, försöker undvika en situation, vill inte leka mer, vill vara ifred, är rädd att bli av med ett tuggben, är sjuk, är den trött... vad orsaken än må vara, vad/vem har skapat den känslan hos hunden? Morrar hunden åt dig, varför har hunden det behovet i er relation?

4) Hur bör du handskas med orsaken till hundens beteende. Råder man inte bot på orsaken, löser man inga problem långsiktigt.



EN KÄNSLIG SIGNAL
En morrning är inget annat än en signal, ett uttryck om obehag, en oro. Ett sätt att förmedla rädsla, frustration eller en obalans. Men även ett sätt att säga ifrån, att gå emellan, att poängtera vad man anser rätt och fel. Som för hundägaren ovan vars hund gick emellan två andra hundar i konflikt. Ett situation där det var av vikt att gå in och bryta och leda bort en hunden, så denna inte tror sig behöva bära ansvaret kring andras konflikter. Det får matte göra.  Men i en annan situation, en till synes liknande händelse, kanske det kommer att handla om att neutral avbryta sitautionen för att på sikt och i andra situationer jobba med den "polisande" hundens orsaker till den driften.

Finns det oförutsägbara, farliga hundar!? Javisst finns det. Men de föddes ytterst sällan så (undantaget: ragesyndrom). Hundar kan däremot hamna i situationer de anser kräver hot/våld att ta sig ur. Lös situationen. Men en del hundar har rena aggressionsproblem. Miljö i större proportion än arv har lett till att den psykiska ohälsan utvecklats. Dessa hundar behöver hjälp, för aggression som ett primärt förhållningssätt till andra personer, är inte ett normaltillstånd. Det är ett tecken på ohälsa.

Finns det icke aggressiva hundar som morrar, visar tänder och reser ragg – absolut, det hoppas jag! Det är ett normaltillstånd beroende på situation. Det är bara ord, bara ett språk. Möter du en opålitligt farlig hund, ta dig därifrån. Möter du en hund som morrar åt dig, banna den inte. Låt den lära dig något. Något om hundar, eller något om dig själva. Låt den lära dig om orsak och verkan, om frustration och stress, om känslor, om ilska.


 

dog-763058_1280 dog-763058_1280

TYSTA INTE EN KÄNSLA
Låt oss ladda ur en rynkad nos och ett dovt ”ggggrrrrrr!” Försök minnas sist du var skitarg, snäsig, kort i tonen eller rosenrasande. Är du inte en utåtagerande typ, försök då minnas sist du kokade inombords. Oavsett utlopp, du hade säkerligen all rätt. Känslan är din och hade säkert flertalet orsaker till att finnas till. För alla har rätt till hela sitt känsloregister. Även hundar! Speciellt hundar. För ämnar vi hålla rovdjur i vårt samhälle, så tysta för guds skull inte ner deras känslor. Det blir farligt. Förstå dem istället.

Det kanske låter som jag ser lättvindigt på aggressiva hundar. Tvärtom. Jag ser det som ett stort samhällsproblem och ett stort djurskyddsproblem. Mitt hopp är att folk får mod, mod att rannsaka sig själva. Lösa det bakomliggande problemet, för då ökar antalet harmoniska, balanserade hundar i samhället. Väldigt enkel ekvation. Jag skiljer dock på aggressiva hundar, och en hund som morrar. Att jämställa dessa två ting är som att säga att djupt deprimerande människor och folks som blir nedstämda av nyheterna är samma sak.



VI ÄR ETT STAMFOLK
Den totalt vitala frågan är alltså "Varför morrar min hund?" För att finna lösningen på det hela, önskar jag att det inte fanns någon skam i att söka hjälp. Vi människor är ett stamfolk, vi behöver varandra. I dagens samhälle må det komma i form av tjänster och produkter till försäljning. So be it. Min poäng är, bär inte bördan att du ska lösa allt själv. För när du köpte hund, blev du inte per automatik veterinär, etolog, hundpsykolog, hundinstruktör, fysioterapeut m.m. Du blev med hund, thats it!

Lider du av "en hund ska inte morra, en hund ska inte visa tänder, en hund ska inte bla bla bla"-inställningen. Så grattis, du har ett perspektiv som kommer generera osäkra och därmed eventuellt farliga hundar i din närhet. Du kommer med tiden lära dig massor av just det. Förhoppningsvis är denna text ett frö sått.


 

OM VARBÖLDEN BLIR TRYCKKOKAD
En del, av ren logik, kanske tänker, "att råda bot på morrningen, det är väll det bestraffningen gör…?" Mitt svar är: det funkar inte så. Hundar, människor, känslor, energier funkar inte så. Den åtgärden täpper igen ett symptom, infektionen kommer sprida sig om vi syr igen varbölden.

Bakom morrningen finns en känsla, en energi… låser vi fast hunden i det, kapslas det in. Där kan det ligga och gro ett tag. Men förr eller senare, tryckkokarprincipen ni vet, så kommer det pysa ut. Ur vissa individer tyst och stilla, ur andra med kraften av ett ånglok. Vågar hunden inte morra mot dig efter tillsägelsen, då är risken stor att hundens frustration omriktas mot någon den anser mindre kompetent till försvar - andra hundar, barn etc. Eller så utvecklar hunden ett underkastelseförhållande till dig. "Calm and submissive", läs passiv och rädd. Praktiskt?! Eller en totalt idiotisk målbild anser jag. De sekundära psykologiska bieffekter kommer att komma som ett brev på posten.


 

Infängslade känslor, kommer att komma ut... Infängslade känslor, kommer att komma ut...

BRANDLARMET ÄR PAJ
Låt oss ändå leka med tanken att du anser att du framgångsrikt lyckas bestraffa bort ”aggressionen”, för morrandet upphör. Du har lyckats släcka en förvarning. Slagit ut brandlarmsystemet. Elden kommer likväl härja. Risken är stor att du får bett utan varning. En rak höger utan förvaning. Du (eller barnet beteendet omriktas emot,
TA I TRÄ!) kommer inte få möjlighet att avstyra situationen.
Detta är enkel beteendevetenskap, ingen kärnfysik.
Åter, go to the source, varför morrar vilddjuret?

”Men sådana hundar borde inte de bara avlivas?!” en ytterst relevant tanke. Och så kan vara fallet. Min erfarenhet säger mig dock att problemet ytterst sällan är av sådan allvarlig karaktär att hunden är bortom all hjälp. Oftare är det väldigt påverkbart. Med rätt metodik. Men tänker man fortsätta gasta, kasta saker och slå, ja då är avlivning kanske den mest etiska lösningen för hunden. Men inte p.g.a. hundens oförmåga till rehabilitering eller till att anpassa sig till sin levnadsmiljö. Utan enbart p.g.a. just levnadsmiljön.



VILL DU HA EN SKO I HUVUDET?
Jag hoppas att denna text inte knäppt någon på nosen, för det är inte syftet. Jag hoppas den kan verka startskott på nytänkande för de som önskar.  Kanske ge ett fågelperspektiv på er som fastnat i en ond reagerar-och-agera-på-symptom spiral. Det är mänskligt att ”göra fel” och att ur okunskap ta till förhållningssätt som förvärrar. Det är dock mindre klokt att fortsätta om det inte avhjälper problemet.

Tycker du som läsare att ovanstående är totalt skitsnack, ja då har du rätt till din åsikt. Men du, innan du höjer rösten, kastar nått, far upp för att täppa igen en hund som uttrycker sig... fundera över när du själv fick nog senast och sa ifrån. Ring mig nästa gång det händer dig, så kan jag kika förbi och kasta en sko i huvudet på dig, i all välmening. Du kanske är mer pragmatiskt lagd och har lättare att förstå min poäng på så vis ;) Eller så ringer/mailar du nästa gång du vill klyva en hund som beter sig oacceptabelt (för det gör de ibland), så ska jag förstå, avhjälpa, låta dig ventilera och ge dig en lösning.


Peace out hundvänner!

/Carro

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

  • frida » Back to basic:  ”Hej Carro! Vilken sort vom og hundemat ger du dina fyrbeningar? Har förstått at..”

  • Ylva » Rädda! rädda hundar:  ”Hej. Min hund har blivit skrämd av lösspringande hundar flera ggr. nu blir hon h..”

Bloggarkiv