header

Bloggar

Två stora passioner i livet är hundar och det skrivna ordet. Jag är lyckligt lottad och har det sanna nöjet att få skriva om just hundar. Ni finner mina ord i:
 

Härliga Hund, bloggen "10 ben och 2 svansar".
I pappersutgåvan av tidningen skriver jag den måntaliga krönikan, Lilla Beteendeskolan och ett och annat reportage. Prenumerera eller läs e-tidnigen här!

Svedeas hundblogg finner ni mina ord då och då.

Och i bloggen "Skallet" nedan finner ni äldre stoft.


Hjärtligt tack för att ni läser!

"Skallet" - en hundblogg

2015 > 02

Det är viktigt att stabilisera själva klon vid klippet, annars kan det göra ont vid klippet då klon annars knycker till. Det är viktigt att stabilisera själva klon vid klippet, annars kan det göra ont vid klippet då klon annars knycker till.
Kloklippning, ett nödvändigt ont eller en rofylld stund tillsammans...?! Många bävar kloklippningsdagen, hussar/mattar så väl som hundar. Man förbereder sig på en brottningsmatch och hunden letar flyktvägare bara hen hör "klotångslådan" öppnas. Sen följer en svettig mätning av styrka, envishet och parrerar-teknik... och förhoppningsvis slutar det hela utan blodvite.

Det behöver inte vara så, rättare sagt, det bör inte vara så. Tvång och motstånd, kamp och hårda tag hör inte hemma här. Detta är en utlämnande situation för hunden, vi människor ska klippa av en del av hundens kropp! Så klart kan det vara oroväckande och rent ut sagt jobbigt att lära sig som hund.

Huvudingrediensen i träning inför denna uppgift är TILLIT! Som baseras på erfarenheter av respekt. Respekt för hundens kropp, integritet och personliga sfär. Nästa huvudingrediens är positiv förstärkning. Exakt tajmad och välplacerad belöning när hunden är stilla och avslappnad (till skillnad från stilla och skräckslagen, läs inlärd hjälplöshet).

Vi kryddar det hela med en stor nypa tålamod, tid, lugn och förståelse (från vår sida). Då brukar det hela lösa sig fint. I längden! För det hela handlade om erfarenheter av respekt, erfarenheter tar tid att tillgodose sig. Hunden måste upprepade gånger erfara detta. Träningen ska ske i samförstånd med hundens känslosystem. Vi bör träna korta små små mikropass, för att säkerställa att hunden inte stressas, blir orolig och att vi då råkar belöna denna sinnestämning. Hellre 1 minuts träning/dag, 7 dagar i veckan än en brottningsmatch en ggr i månaden där alla klor ska klippas. Nedan följer ett litet steg för steg schema över hur träningen kan gå till:

1) Skapa en rofylld och lugn atmosfär, gärna där hunden är högre än dig, rent platsmässigt. Jag brukar låta hundarna ligga i soffan medan jag själv sitter på golvet. Jag får på så sätt bra överblick av tassar. Prio 1 är att skapa en harmonisk samvaro i detta läge, klappa, kela, massera lätt. Prata rofullt och lugnt med hunden. Beger sig hunden ifrån platsen, led den neutralt och lugnt tillbaka. Beröm lugnt och belöna (med något hunden uppskattar) när den väljer att vara kvar. Gör detta (utan klotång/klipp) tills hunden tycker det är trevligt.

2) Låt nu det slumpmässiga klappandet, bli mer målinriktat. Jobba dig mot benen, ner till tassar. Klappa, håll om, håll i, klappa. Dvs. vänj hunden successivt vid att du fixerar tassen. Detta går snabbt om du kopplar ihop hundens avslappnade tolerans med en vältajmade belöning.

3) När ovanstående går bra, träna vidare men lägg nu mer fokus på klorna. På samma sätt som i punkt 2, utökar du hundens vilja att ligga avslappnad medan du fixerar klo efter klo. 
 
4) Gör samma sak som ovan men ha en klotång (eller sked/fil om tången är negativt laddad för hunden) liggande på bordet bredvid dig.

5) Gör samma sak som ovan men lägg till att du då och då tar upp tången, beröm och belöna hunden om den lugnt ligger kvar. Placera belöningen så hunden tar den liggandes, gärna med huvudet mot underlaget. Detta medför att hunden håller en position som även dämpar stress.

6) Låt hunden lukta på tången, beröm och belöna om hunden gör detta avslappnat och ligger kvar.

7) Knacka lätt med tången/skeden på klon, beröm och belöna.

8) Klipp med tången i luften, beröm och belöna.

9) Klipp med tången mot klon, beröm och belöna.

10) Hyvla en millimeter av en klo, beröm och belöna. Klappa och massera. 


Men vänta här... om du hela tiden försvårar, ev. förvärrar i hundens perspektiv. Finns då inte en risk att hunden utgår från att ju mer hen tolererar desto värre blir det. Svar ja! Så försvåra inte i en stegrande ordning. Valsa fram i det hela, ett steg fram, två tillbaka, fyra fram, ett tillbaka etc. I längden kommer du ändå framåt.


ATT TÄNKA PÅ:
  • Om hunden inte klarar av ett stegringsteg har du gått för fort fram, återgå till punkten ovan och gör om.
  • Det är en fördel att inte enbart stegra svårighetsgraden. Gå gärna tillbaka till ett "enkelt" steg då och då.
  • Ha en målbild, men ha en realistisk bild av hur lång tid det kommer ta att nå den. En hund som blivit klippt i pulpan, är troligtvis rädd för denna procedur. Då kan det ta tid, månader. Har du en hund som enbart uppvisar ett lätt obehag, då kanske du inom ett par veckor når din målbild.
  • Hur länge och ofta du behöver öva på varje steg innan du går vidare beror på hundens reaktion. Vissa får spendera 1 vecka eller 2 på samma steg, medan andra hoppar vidare i en raskare takt.
  • Det är viktigt att ta det varligt, tänka på att ju mer du "har med dig hunden" i det hela, desto hållbarare blir det i längden. Tillslut kan du ha en hund som ligger och snusar och vilar, medan du klipper klor.
  • Klipp inte i pulpan. Lättare sagt än gjort. Händer de bästa av oss ibland. Men med god kunskap kan detta undvikas. På bilden nedan ser du två starka tecken på att pulpan närmar sig, klipp då inte längre. Har din hund vitaklor, grattis! Det har inte mina :( men håll dig då ca 2 mm ifrån pulpan. Om du klipper ofta istället för sällan, så kommer du inte behöva klippa så mycket varje gång.

LYCKA TILL MED TRÄNINGEN!
en eloge till dig som läser detta, då har du troligtvis valt att ha hund på ett positivt sätt :)
 
Pilarna på bilden visar sätt att förutspå när pulpan börjar framträd. Den övre pilen visar en liten hålighet. Den nedre pilen påvisar en vit, mjukare halvmåne.
Läs hela inlägget »

En tjänst jag erbjuder är ras- konsultation. Ras och ras, hund rättare sagt. Men ofta hamnar vi i rassnack. Att nyttja denna tjänst är ett ansvarsfullt sätt att ransaka vad man har att erbjuda en hund, och vad man i sin tur förväntar sig av en hund. Jag hjälper till att reda ut helheten, synar rasegenskaper under lupp. För att tillslut matcha ihop husse/matte/flock och hund. Valet ska sedan kännas på, sovas på, undersökas och kritiskt granskas innan besök hos uppfödare, ägare av rasen görs. 

Ibland landar folk i insikten att det är fel tid i livet att ha hund, eller att de ska invänta kommande husflytt, vissa slutar tänke utseende och börjar nosa kring mentalitet och ursprungsbeteenden... för att till slut äntligen, väl förberedda, kunna börja leta valp. Lycka!

Min senaste konsultation ledde en blivande hundägare till att klia sig i huvudet och ställa sig frågan: "Vill jag verkligen sluta pakt med en arbetsnarkoman i 10-12 år?" Han hade schäfer i åtanke. Förra sommaren ställde sig en dam den stora frågan: "Kommer min man lämna mig om jag... köper en hund som eventuellt kommer känna behov att skallmarkera så fort en granne inom 5 km radie, släpper vind?" hon hade Isländsk fårhund högst upp på sin lista. Här får inte glömmas en underbar barnfamilj med Border Collie i drömmarna, som ställde sig frågan: "Kommer vi alla få ett kollektivt psykbryt om vi inte lyckas ge denna hund allt den kräver, och kommer hunden då valla ihop oss till en apatisknervhög?" Ja jag brukar låta de stundande hundägarna komma fram till sina egna svar, mitt jobb är att delge raskunskap, erfarenheter och hjälpa till att analysera uppfödares parningsval.

Jag älskar att få följa folk på denna resa, ett så viktigt beslut för flera parter. Att få förmedla vad just denna hund kan tänkas behöva och kräva för att trivas och må bra, dvs. ge hunden förutsättningar att fungera i vårt samhälle. Sen är alla hundar individer så klart, och inga garantier kan ges. Det är alla väl medvetna om under detta arbete. Är väldigt nöjda med att de som kontaktat mig i detta ärende, gått från att värdesätta exteriör högre än mentalitet... till att vända på den tankesmeten. 

Det är med glädje jag sedan får ta del av foton, berättelser eller liknande från deras samliv tillsammans. Ett genomtänkt val ger bättre förutsättningar för en lycka framtid, helt klart!

RASKONSULTATION, KLICKA HÄR!

Peace!/Carro
 

Läs hela inlägget »

Är vi rädda för känslor? Gör en känsla, rädsla i synnerhet, oss så stressade att vi på många sätt skyr känslor generellt? Alltför glada kan provocera, sorg kan bli avskräckande, ilska kännas hotfullt.

Jag jobbar regelbundet med arga, frustrerade, rädda, oroliga, nervösa, traumatiserade, ångestladdade hundar. Deras känslouttryck är oftast fullt naturliga i relation till vad som hänt dem.

Inte alltför sällan har dock problemet förvärrats genom att hundens medmänniska försökt tysta utloppet. Försökt, oftast i all välmening; lugna, trösta, dämpa eller få bukt med utflödet hunden har behov av. Men får vi inte avtrubbade hundar då? Istället för hälsosamt känslomässiga.

Det går att tillåta utlopp, det går att bekräfta en hunds känslor utan att förstärka dom. Det finns en stor skillnad på medkänsla och medlidande. En rädd/arg hund gynnas inte av någons medlidande, ett självpåtagna lidande. Det kan lätt komma att kännas som deras ansvar. Vanligtvis förstärks deras egen rädslan när en flockmedlemm anammar den. Medkänsla däremot, att känna för någon annan, gror ur empati, och därur kan viljan att hjälpa blomstra. 

Jag önskar människor kunde möta en rädd hund, med samma typ av medkänsla vi möter en förkyld kollega. Inte föringande, inte medlidande utan tillåtande och med en förståelse utan att övertolka.

Hundar med utfallsproblematik, som uppvisar ilska mot andra hundar försöker man avleda som bäst, bestraffa som värst. En morrning, en hund med spänt kroppsspråk försöker man avväpna, genom att ge hunden ett annat, förhoppningsvis konkurrenskraftigt intryck, vanligtvis godis. Syftet är att trigga ett annat sinne. Skapa en annan känsla och fresta fram ett starkare behov än behovet att utryck sin frustration med morr, skall, lufthugg.

Många kritiska tänkare drar nu slutsatsen att frustrationen, det spända kroppsspråket kanske rentav belönas och på så sätt förstärks, gynnar hunden och riskeras därmed att upprepas. Ja i bästa fall kanske just det händer. I värsta fall, vilket bekymrar mig skarpt, så visar man hunden att utlopp för känslor inte är okey.

Vi lär hundar att hålla energi, vi kräver att hunden knyter näven i fickan (om de haft någon). Vad händer med energin då? Jag tror att den omvandlas till något farligare än vad den tidigare var. Något irrationellt, något okontrollerbart.

Drar man istället fram den där godbiten exakt när hunden, avspänt ser ett kommande hundmöte, då kanske man lyckas vända känslan istället för att be hunden lagra den. Det är syftet, att vända känslan, det är bra. Men lyckas man inte med detta, vilket inte är så lätt alla gånger, då det kan handla om bråkdelar av en sekund, så alstras frustration. En frustration som någon gång, någonstans och eventuellt mot någon... kommer att komma ut.

Jag tror inte jag behöver förklara att arga ägare får arga hundar, att hundar som fostras med hårda händer får hårda tänder... men jag säger det ändå i fall att. Men att locka, pocka, avleda är inte heller en bra lösning kan jag tycka. För ärligt talat, har man lagrad ångest efter att exempelvis ha erfarit en hundattack, så är inte korv ett plåster på såret.

Det är ofta svårare än då. Bob Bailey sa en gång: "you have to study the emotion and behaviour of the entire individual before you try to change it". Jag kan bara hålla med, och tillägga "the reason" dvs. orsaken. Orsaken bakom känslan, beteendet och hjälpa hunden läka där. Dra ut roten, klipp inte bara ner blasten.

Så snälla, alla, om ni hör talas om en hund som mår dåligt, eller har du en egen hund som mår dåligt… rekommender eller boka tid hos en hundpsykolog, problemhundskonsult, problembeteendeutredare… ja kärt barn har många namn. Men ring inte en hundtränare. Hundtränare, hundinstruktörer, hundcoacher m.m. är strålande bra på inlärningspsykologi hos hund, men inte nödvändigtvis hundpsykologi…  dom tränar hundar, hundpsykologer rehabiliterar hundar.

Vi jobbar inom samma bransch, vi har mycket gemensamt men det är två helt skilda yrken.
Respektera hunden och dens komplexitet. Något annat tycker jag är att utsätta någon för onödligt lidande, och det har vi en lagparagraf om.

Peace!
/Carro Hellgren
hundtränare, hundinstruktör och problemhundskonsult 
 

Läs hela inlägget »

Ikväll har jag haft unghundskurs.
Det är svårt att välja favoritkurser ur utbudet...

Men det är nått magiskt med att avsluta en valpkurs, se små diplomerade vovvar tulta iväg med matte/husse vid kursslut. För att ett halvår senare kliva ur bilen vid träningsplan & plötsligt få möta dom igen som unga vuxna. Liten har blivit stor. Vovve blir till jycke.

Idag var det en gudligt vacker rhodesian ridgeback kille som gav mig det ögonblicket. Han mötte mig med en blick som jag så väl kände igen, men i en helt annan kropp. En stor, stark, stabil kropp som ingav respekt. Men samma mjuka, glada och ivriga blick delar denna unga herre med sitt valpjag. I ett ögonblick bjöd han på en liten tidsresa.

Att få följa hundar på sin resa in i vuxenlivet är ett sant nöje. Jag inser i skrivande stund att det är precis samma sak jag har nöjet att få vara del av på mitt andra jobb. Där jag får möjligheten att coacha, stötta och vara hejarklacksledare på hundtokiga ungdommars resa in i vuxenlivet och in i hundinstruktörs kängorna.  

Det är något med utveckling, andras så väl som min egen, något frigörande i processen som för en framåt. Heja alla som vågar växa, fysiskt, psykiskt och själsligt!

Läs hela inlägget »

I veckan var jag och dogsen på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i skara och föreläste. Det var Etologi- och djurskyddsstudenterna som hade problembeteende och utredningsmetodik på schemat. 

Vi pratade om olika orsaker bakom problematiska beteenden, verkan och komplexa psykologiska samband. Skillnader mellan nyinlärning, beteendeterapi och rehabilitering. Vikten av en genomtänkt ordningsföljd på åtgärder i träningsprogrammet, när ett problembeteende med många bottnar ska nystas ut. Att skala en lök bör göras i en viss ordning för att inte skapa mer oreda och tårar. Vi diskuterade Realistiska målbilder och den så viktiga frågan att alltid ställa "VARFÖR?". 

Ett givande möte, och intressanta diskussioner. Jag älskar mötet med människor, likasinnande så väl som oliksinnade. Att få ta del av någons aha-upplevelse, självinsikter eller resonemang är alltid inspirerande.

Då jag undervisar i hundlära för väldigt spridda målgrupper får jag alltid variera svårighetsgraden och målgruppen i fokus. Men oavsett om det är privata hundägare, universitetesstudenter eller gymnasieungdommar så nynnar alla på samma melodi. En uråldrig sång, en visa som även rinner i mina ådror. Den förtäljer en saga om vårt ursprung, om den vackra symbiotiska samevolutionen hund och människa emellan.

Viva los perros och vi människor som med öppna hjärtan tar in dom i sin helhet, i vår helhet!


/Carro Hellgren

Läs hela inlägget »
Etiketter: undervisning

Ibland träffar jag, som problemutredare, hundar som själva inte anser sig ha några problem alls. Dom mår inte dåligt. Utan är ytterst nöjda med livet och gör lite som dom vill. Ägaren är inte lika nöjd med just detta. Ibland når vi en schysst kompromiss. I vissa fall är samarbete lösningen på problemet, ibland krävs en tydlig inramning. Ofta lär sig ägaren släppa tänket om ett allsmäktigt ledarskap och inbjuds därefter av sina fyrbenta att bli ett med flocken. Uppleva flocken inifrån, istället för från ovan. Det förstnämnda ett grymt häftigt perspektiv.

Jag beundrar alla som ber om hjälp eller rättare sagt är nyfikna på mer kunskap och förståelse. Förståelse för sin hund kan ofta leda till insikter om sig själv. En resa startar som man kanske inte var beredd på, men ändå välkomnar. Två små illbattingar (som på bilden) som lever livet på någon människas nervsystems bekostnad, kan vara startskottet till en fantastisk utveckling.

Då jag varit en "helt vanlig" hundägare längre än jag varit problemutredare på hund, så har jag... haft problem med min hund. Då jag är en helt vanlig människa, har jag haft problem med mig själv och mitt jag. Då jag delat mitt liv med ett gäng hundar, är jag helt säker på att alla kom till mig av en anledning. Av ett eget syfte, men ett som hjälpte mig framåt.

Så grattis om just du sitter med en hund bredvid dig, som bara väntar på att få knäcka en inneboende nöt tillsammans med dig :)

Peace! 

/Carro Hellgren
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: holistisk hund

Utsläckning är en inlärningsprincip som fascinerar mig. Konceptet innebär att en förstärkande konsekvens som tidigare kommit efter beteendet uteblir kommer beteendet efter ett tag att upphöra - släckas ut.

Ett vanligt exempel på utsläckning inom hundträning är tiggande vid bordet eller skällande när det knackar på dörren. Med det senare menar jag hundar som triggas av knackningen och börjar skälla, springa mot dörren och invänta att någon entrar hemmet/lyan.

En utsläckning låter harmlös och är så i många fall. Det hela innebär att vi knackar, knackar och åter knackar. Ofta och oregelbundet, utan att på något sätt förstärka hundens respons. Dvs. utan att titta på, klappa på, gå mot dörren- ja helt enkelt reagera. Jovisst slutligen, efter den obligatoriska utsläckningspeaken (då beteendet ökar innan det avtar) så minskar responsen. När detta börjar ske bör vi vara observanta och belöna det önskvärda beteendet, tystnad, lystrande, om hunden avstår att gå mot dörren. En belöning, peppande beröm i rätt sekund blir en förstärkning av detta. Något som ökar utsläckningshastigheten då ett kontraproduktivt beteende förstärks. Motivationskrafter ställs mot varandra. Men ju mer jag tänker på det hela, desto mer behavioristiskt och skinnerboxlikt känns allt.

Varför skäller du? Frågan som inte bör glömmas bort. För orsakerna kan ju vara många; positiv förväntan, larmande, inlärt och bekräftat. Eller komma ur frustration p.g.a. understimulering, rädsla, felstimulering, dåliga erfarenheter, trauma etc.      I många av dessa senare exempel så kommer en ren utsläckning initialt ge hundägaren en wow-känsla... men en långsiktig verkan uteblir. Genereraliseringen kommer vara svår att nå och wow-känslan byts mot frustration när beteendet återkommer och hundtränare inte längre står i hallen och stöttar. Nu brottas istället hundägaren själv med en stjärnskruvmejsel mot en spik. Motorn bakom glömdes bort, varför, vad är motivationen bakom skällandet?

Varför", "Vad beror det på...." är frågorna jag nyfiket ställer innan jag ens tänker träningsprinciper... för det blir mycket bättre så, mycket hållbarare då det är på djupet de mest näringsgiriga rötterna rotat sig.


/Carro Hellgren

Läs hela inlägget »
Etiketter: inlärning

Många tar förgivet att hunden medfött, ska vilja lyssna, lyda och följa "sin människa"...
Men lyhördhet, samspel, genuint intresse av samarbete är inget man får på köpet. Det är något man förtjänar.
 
Inte heller motivation kommer ur intet. Många anser att vissa bruksraser, vallhundar har en naturlig motor, en hög arbetsmoral - vi måste "bara" tygla och rikta energin mot det vi önskar. Ja jovisst, men all denna energi kan likväl läggas på något för oss oönskat. Motivationen att dela energin med oss, skapar riktning. Då energi och motivation är två skilda ting, krävs en liten länk däremellan. För att få hunden dit vi önskar, måste vi väcka hundens egen vilja att följa våra initiativ. Om vi inte engagerar oss, avtar detta intresse och energin och fokus flyttas. Nedan följer några relationsfrämjande tips som passar promenaden, dessa boostar i sin tur samspel och skapar motivation för samarbete.

1) Passivitetsträning i form av sitta still på stubbe/bänk - dvs. gör ingenting ihop, men var ändå tillsammans. Att bara vara i varandras närhet får inte underskattas som hundvän. I denna tysta samtförståelse händer massor. Var noga med att fortsätta promenaden när hunden är lugn - då lugn och bekräftelse på det, förstärker hundens fokus. Motivationen att stanna i samma lugna energi som du ger vi hunden credit för.

2) Leta godbitar eller favorit leksaken i högt buskage, snår eller bland grästuvor... preparerar en trädstamm med små mjuka godbitar som hunden, efter frikommando, får leta fram. Detta blir en naturlig övning i stadga och fokus, då hunden tjänare på att inväntar sin uppgift. Smyg runt likt en jägare på span, göm saker, nosa runt och var mäktigt intresserad över en kotte. Låt din hund spänt invänta din signal på att du behöver förstärkning i arbetet. Direkt får hunden en positiv erfarenhet att följa ditt initiativ. Bingo!

3) Stanna till och kela, gosa. Sätt dig ner och mys tillsammans med din vän. Underskatta inte vikten av beröring, fysisk så väl som psykisk, för hund-människa relationen.

4) Kika intensivt på något, när hunden lägger fokus på samma sak, beröm och belöna hos dig. Med tid ocg träning kommer hunden observera det du observerara, sedan vända upp och ger dig en blick. Ledarskap och kontakt. Det är bevisat att hundar följer våra blickar, vår kroppshållning som signaler på fokuspunkt. Använd det. Lek "trainspotting" med din hund, när hunden uppmärksammar det du har fokus på, startar leken eller droppa ner godbiten. Hjärngympa för er båda.

5) Lek... när hunden går fint i koppel, gör en snygg inkallning eller bara går runt med en skön attityd och känsla så lek!! Och lek  med hela hjärtat och själen. Hur får du din hund att skratta? Tänkt på det? :) Hundar leker hela livet, bygger relationer genom lek och lär genom lek. Ge mig en hund som inte leker, och jag antar gärna utmaningen att få den att mjukna inför flams ;)

Ovanstående förbättrar er relation, ert samspel, din hunds vilja att lyssna och följa just dina initiativ. Du kan kalla det ledarskap, samarbete, lydnad om det känns mer bekvämt. Sak samma :)

Gå inte bara ut samtidigt som din hund, se till att ni går ut tillsammans!

/Carro Hellgren

Läs hela inlägget »
Etiketter: rolig relation
Nu var det dags, inte igår eller i förregår, utan just idag föddes denna hundblogg! Välkommen till världen lille du. Knappt 10 cm lång än så länge, och ja... så där 1/2 mega bite eller nått. Förhoppningsvis en typ som följer in i framtiden.

Hade tänk mig att detta får bli en ventil, likt en vals lufthål tänkte jag här pysa ut ett och annat hundigt. Ja hundnörderi på högre och lägre nivå antar jag.

Vi får se, men ja, idag föddes den...
Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

  • Lina » Rädda! rädda hundar:  ”Hejsan! Jag har en omplacering som jag haft i 2,5 månad. Hon är en labbe som doc..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej, jag har en hund som på senare tid blir allt mer rädd för cyklar och kopplar..”

  • Emma » Back to basic:  ”Rena produkter....Det man gör hundmat av är förmodligen fullproppat med antibiot..”

  • Sara » Rädda! rädda hundar:  ”Hej! Jag har en hund som visar många av de tecken du skriver. Han är en omplace..”

  • frida » Back to basic:  ”Hej Carro! Vilken sort vom og hundemat ger du dina fyrbeningar? Har förstått at..”

<a href="http://vovve.net/Bloggtoppen"><img src="http://bloggtoppen.vovve.net/ref/?id=1071" border="0"></a>



En blogg där hunden
får säga sitt!


Med vetenskapen i kängorna, hund i hela hjärtat och ett öppet sinne delar jag här med mig av smått & gott, holistiskt & universellt om hund.

Mitt arbete, mitt kall.
Hoppas det ger dig något.


Hjärtligt välkommen!
/Carro

Arkiv

Senaste inläggen

Lämna gärna en kommentar